Sjuuk

Haha, skratta ni, men även jag blev tillslut sjuk. Nu är jag hemma från skolan o har det allmänt jätteskönt. Om jag var i Sverige o i Blackeberg skulle tanken inte ens passera att jag skulle vara hemma men nu orkade jag bara inte. Niice!

Igår var jag på min stads filmfestival o såg den mest fantastiska film jag någonsin sett, "Maos Last Dancer", handlade om en kinesik balettdansare som kom till USA på 80-talet, låter både tråkigt o tragiskt men så var inte fallet den var bara den bästa fimlen jag någonsin sett. Jag blev så himla tagen o rös hela tiden o lärde mig en massa grejer om livet kändes det som. Det var en filmfestivalfilm så det är nog inte lätt att få tag på den, men om ni har chansen, just see it.

Vi har en sån himla skön kille i min engelskaklass, Devin, stor o mörkhyad, vi skulle läsa i våra böcker ("Catcher in the rye", handlar om en prepschool i New York på 50-talet o inspirerade John Lennons mördare, är en superklassiker o ganska kort o lättläst o jag gillar den verkligen, läs den om ni måste läsa en engelsk bok!) o vår lärare sa att vi fick ha ipods, men på minimumvolym, Devin ba men om de andra gillar musiken då? Haha, jag failar totalt med att återberätta men min engelska lärare är såpräktig så det är en sån himla icebreaker med honom som hela tiden trotsar o samtidigt är den största wannabe smöraren ever.

Skrev dagens datum på min APP, nu har jag vant mig vid att det är tvärtom, men för en sekund tänkte jag svenskt, dvs tionde april, o då tänkte jag att det är en evighet tills dess, och sen undrade jag om jag kommer

klara det, eller vad fan, det är klart jag kommer klara det, men kommer jag ha kul för det mesta? Kommer det vara värt att åka ifrån sin familj man älskar ett år av sin tid man bor hemma o fortfarande är barn? Visst, det är bara ett år av ens liv, inte så mkt, men ett år av sin ungdomstid, kommer det vara värt det?

Haha nu låter det som jag inte trivs, jag är så himla glad att jag gjorde det här, men ibland undrar man.