Det var riktigt trevligt idag, alla kom vid fyra, några tog med sig grejer, deras specialiteter typ. Och haha, runt bordet när vi åt sen, skulle velat filma, alla sitter o liksom skryter om sig själva o sin familj, sin stad, whatever, men det är helt normalt. Men för mig är det ovant. Exempel! "Oh my god Carrie, I looove these eggplants!" "I knoow, arn't they good? I actually got the recipe from that.....(de är ju pratsamma va)" svarar hon då. Medans svensken lite mer kör på "njaa, det var nog lite för mycket salt.."(när det inte var det!)
Jag insåg att jag älskar min familj här. De är riktigt gulliga. De blir superivriga o pratar om varandra med allt de "have to do with me", åka till ställen, se saker, göra grejer. Så det är kul.
Sen insåg jag att jag inte mår så bra av att ha mkt kontakt med folk där hemma, eller inte att jag inte mår bra, jag blir lite nedstämd. Inte för att jag känner att jag missar saker, men bara tanken på allt där hemma. Eller haha jag blir inte nedstämd av att tänka på grejerna hemma, som om de är deprimerande. Mer att jag saknar det o vill vara med liksom. Nu vet jag inte riktigt vad jag skriver, men poängen är att jag inte kan hålla på o försöka stå med ena foten i Sverige o andra här. Jag måste släppa allt där hemma o fokusera på mitt nuvarande hem, i USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar