AFS sa ju att man har som en kurva under året med olika uppies o downies(..) att innan man åker o att man är superglad när man kommer fram, sen går det ner o sen djupare anpassning går det upp igen o lalala. För mig var det inte alls så, i början när jag betämde mig var jag glad men sen from en vecka innan jag skulle åka tills efter några timmar med nya familjen var jag SUPERDOWN. Sen blev jag glad igen o är det fortfarande men blir lite melankonisk när jag håller på med datorn o bilder innanusa o så. Håller på o lägger över dem på ett usb minne ifall hela datorn skulle breaka sönder. Kan inte hålla på så mkt med det i fortsättningen!
Jag längtar verkligen tills skolan börjar o alla träningar o tills jag får mina egna vänner o så. Skolan börjar först sept 1, så det är ett tag kvar. I USA gör alla sånna här:::::::::::::::::::: hela tiden. Gillar det.
Alltså alla pratar verkligen hela tiden här, om helt oviktiga o ointressanta saker, huvudsaken är liksom att man pratar. puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar