ATT KOMMA HEM.

En kompis kom precis hem till Sverige. Väldigt cencurerat (hahah) såg det ut så här: 

Kan ju berätta att det har varit jättekul att träffa familjen. * hade vuxit typ ett huvud så varje gång jag tittar på honom känns det som en annan person! Träffade * också. Det var kul.

Jag träffar kompisar hela tiden. Det är jättekul. 
MEN... jag är typ deprimerad. Så fort jag inte har något att göra tänker jag bara på USA och jag vill tillbaka. Jag saknar min värdfamilj så otroligt mycket. :( Det känns som om jag är i Sverige och hälsar på och strax åker tillbaka till mitt vanliga liv i *. Jag gråter ibland :/

Svenskan är mycket svårare än vad jag trodde. Har ju inte alls haft problem att prata på skype och så men använder ord som "like", "sorry", "excuse me" hela tiden om jag måste prata snabbt. Jag använder massa amerikanska utryck, direktöversatt liksom. Typ "jag hade fil i morse". Ibland när jag ska säga vissa ord börjar jag på engelska och måste byta över till svenska. Nu när jag kommer hem märker jag ännu mer hur mkt jag har gått upp i vikt jämfört med svenska smala liksom.

Jag ska till * (landet du vet?) och hälsa på *. Kommer hem * typ och åker direkt till * för att fira midsommar där. Kommer du ihåg förra midsommar? Det var ju jättekul!! :) ♥

Ser fram emot att du ska komma hem!! Jag hoppas du har det superbra där och njut av din sista tid. 
Vi pratar ju mer innan du åker! ♥♥