Rädd!

Hejhopp, internet har varit lite krassligt här o det är verkligen en liten wake up på den, hur beroende är vi egentligen av det som inte ens går att ta på? Alldeles för mycket. Skolan rullar på, inte så mycket mer att säga om den, snart kommer min PowerPoint om jämförelsen mellan High School o Gymnasiet! Har börjat sova dåligt här, eller snarare inte sova, jag ligger o tänker o är jättepigg sent på kvällen o sen lite halvseg på morgonen. Hade en dröm inatt som jag vaknade mitt i, att jag åkte hem, mitt år var slut o allt var så himla bra. Jag var så himla glad att vara hemma, men samtidigt hade jag haft det bra här, men allt var bara så himla bra bara. Ni vet en sån dröm där allt är rosa o jätte lättsamt?
Sen insåg jag att det bara är november o att jag åker hem i slutet av juni. Känns som jag är ute o springer o springer en sträcka o ska sen vända o springa tillbaka samma väg, jag är nu inte ens halvvägs o redan jättetrött. Satt o kollade på bilder igår från i somras, varför??! Det gjorde iaf ont i mig när jag såg dem, mest för att jag bara vill vara nära dem, ta på dem! Haha nä men det är så långt mellan oss o så uppenbart o det är såå lång tid kvar. Första gången det gjorde ont i mig iaf. Jättekonstig balans där, för jag tycker samtidigt det är så himla kul att träffa nya människor o se nya saker o vara här.

Tänkte skriva lite om rädslor med det här high school året. Innan under efter typ.
Innan: Blev lite orolig för jag var verkligen inte ett dugg rädd eller nervös, jag var bara så himla excited på att åka, ville bara komma iväg! Men om jag måste säga någon var det att familjen skulle bli besviken på mig, o bara aha var det inget mer?  Att de skulle ångra sig o bli dragandes på mig ett år liksom. Det mesta jag tänkte var hur det skulle bli efter, när jag kommer hem. Hur kommer det bli att gå med ett år yngre? Kommer jag ha kvar mina kompisar eller kommer vi ha glidit ifrån varandra? Kommer jag ha blivit annorlunda? Jättetjock kanske men jättenöjd med det? Sen att jag skulle bli splittad o känna att jag inte hör hemma någonstans.
Under: Kan ju börja med att säga om jag visste hur många utmaningar jag skulle komma att ställas inför skulle jag ju vara markant mycket räddare o nervösare. Att familjen skulle bli besviken kan man glömma, familjer o folk som ställer upp på detta är fantastiska. Så det kan ni glömma. Jag älskar min värdfamilj. Det där med att komma tillbaka får vi se, det jag märker redan nu som är så frustrerande är att jag redan nu vet att jag kommer sakna så himla mycket som finns här som inte finns hemma, samtidigt som jag HATAR vissa grejer här. Såg någon quote om att äkta vänner kommer finnas kvar så vi får se vilka som är mina äkta vänner haha. Det där med splittad kommer nog komma att stämma till någon gräns.
Efter: Återkommer (herregud jag dör lite när jag märker hur ordentligt mitt vokabulär blir! Vad händer??)