MILWAUKEE DOWNTOWN!!!

 En supersöt hoodie för min mobil o nya hörlurar som man dessutom kan skypa med då min mikrofon på datorn inte funkar!

Helgen med Gabriella var awesome, hon är söt. Hennes syster var okej också. Men det var så himla kul att träffa henne! När vi kom till Chicago in the first place tog vi som jag kanske berättade i början av denna blogg en buss ut hit till Wisconsin, halvägs släppte de av G o några andra för deras förberedelseläger o sen åkte vi andra vidare några timmar. Tänk er, sen kväll i amerika, du är lagom sömnrusig efter en lång flight, klockan är typ fem på morgonen för dig, du sitter på en buss, i ett nytt land, o du vet att du ska spendera ett år i det, du lutar huvudet mot bussfönstret, har ipod i öronen o tittar ut. Det var mäktigt. Haha vad jag skulle säga med det va att vi grät när vi sa hej då o sa vi måste ses men innerst inne visste nog båda att det mest troligt skulle ske i juni nästa år men så gjorde det inte det så det var kul! SÅ HIMLA SKÖNT att ha andra svenskar o prata med som är med om samma sak ska ni veta.

Idag då? Kyrkan, brunch, downtown, uu here comes the topic, det är den pinsammaste mest patetiska stad någonsin, usch, fattig stad om ni förstår, affärerna stänger igen pga ekonomin o feelingen man får är depressing. Iaf, Urban outfitters har de o det är kul, de har många små roliga grejer. Sen middag hos en familj med en annan familj, svensk pappa o amerikansk mamma, de träffades när hon var på college utbyte i Sverige. Två intressanta grejer; Mamman var övertygad om att college utbyten var bättre, man slipper hela familje grejen, trots det var de o är hostfamily, men jag håller med om att familjen påverkar ganska mkt. Roligare att bo i en dorm då o skaffa sköna vänner. Kan hålla med om det, men det här har ju en massa positiva grejer också. Till exempel, min mother here har alltide en bunch av kuponger till alla affärer, även om det inte är mycket är det alltid något, sen vet de ju grejer, o är som en öppning till livet här. However, det är har öppnat mina ögon för världen typ. Det här är bara starten! Sen sa hon att efter sex månader släppte det med språket för henne o hela grejen blev också roligare den andra halvan av året, så hon var övertygad om att sex månader är för lite för ett college utbyte.
Andra grejen; pappan, såg ut som Steffo o pratade som i en biologi/historia skolfilm eller allmänt film från 80 talet, kan inte sättta ord på det men man talar olika olika årtionden! Jag menar inte slang, bara språket, intressant, han flyttade fr Sverige på 80 talet så hans svenska är liksom konserverad.