TIDEN HAR BARA GÅTT. Det här kommer bli mitt sista blogginlägg någonsin tror jag, att skriva om mitt liv här i Sverige är inget jag vill men åker jag utomlands igen, vilket jag gärna vill göra, College på östkusten och Montpellier i Frankrike, så kommer jag absolut blogga om det. Jättebra att hålla alla uppdaterade på samma gång, skriva ner o av sig allt, och speciellt för att själv komma ihåg det.
JAG HOPPAS NI TYCKT DET HAR VARIT KUL ATT LÄSA!
Men men, sista blogginlägget, vad ska jag skriva? Jag kan berätta att tiden jag varit hemma har varit helt underbar, det var som att födas på nytt att komma hem, haha!! Jag är en 18-årig svensk tjej, att bo på landet i USA är inget man vill göra längre än ett år typ. Jag tycker USA är världens coolaste land, men jag gillar att bo i Sverige mer.
Det konstigaste är när jag ser vissa människor som var lik någon jag kände i USA, då svider det lite. Det händer varje dag, mitt liv där borta känns inte som en dröm som alla tror, mer som ett annat liv.. Jag har hållt lite kontakt med familjen i Wisconsin, men det är svårt ska ni veta. De skulle komma nästa sommar, men nu hindrades det av en allt för dyr köksrenovering, så de kommer sommaren efter det, om de verkligen gör det återstår att se. Då kan jag iaf skriva här! Jag lovade ju alla där att komma tillbaka nästa sommar för typ två veckor, men det är så dyrt att flyga dit, och trots att de skulle samla ihop pengar tillsammans för att hjälpa mig betala biljetten känns det nästan lite mer lockande att backpacka runt i Europa. Men någon dag ska jag absolut tillbaka, och jag vill jobba internationellt i framtiden, och hänga i Chicago då och då, och då går ju min andra tolva, amtrak Chicago- Milwaukee, så jag kan hälsa på familjen där:)
Svenskan är enligt mig inte så knasig, men det håller min faster och svensklärare inte med om.. Jag ger dig fram till jul, men sen kommer jag inte längre ha överseende med det, sa den senare. Man har ju sagt en del roliga saker!:
Nä, jag gav iväg chipsen (gave away)
Hur är du? (Hur är du?)
Vi måste krossa vägen nu (cross the road)
Jag hade ….. till frukost (I had)
Det är liksom required (tappar alltid det ordet)
Jag rapar utan att be om ursäkt? Eller ja det kanske var i början
Jag var nästan rätt! (almost right)
Låt mig veta, säger jag hela tiden (let me know)
Men aa du var rätt (you were right)
Basketboll, istället för basket bara
Jag missar henne (miss), jag är full (mätt)
Kan jag få en … tack (Could I have a..)
Annars har det gått bra. I början kände jag hur jag tappade engelska för varje dag, så jag läste ”The Beach House” av Jane Green som var riktigt bra och bestämde mig för att för resten av mitt liv bara läsa engelska författares böcker på originalspråket, och svenska på svenska naturligtvis. Jag tentade av Engelska A i början av terminen eftersom min skola läser det i tre terminer, så nu har jag två håltimmar och slutar jättetidigt på måndagar, verkligen bra. UPDATE!: Tentade av Engelska B också, MVG i båda jarrå!! Såå otroligt underbart värt.
Rekommenderar jag andra att åka nu då? Att åka är en sån grej tror jag, att oavsett vad som händer, ångrar man inte att man åker eftersom det är så unikt och man alltid får med sig några eller någon bra saker.
