happy christmas 2012

Skickade för några dagar sen iväg ett julpaket till min amerikanska familj! Det är alltid svårt att välja
grejer eftersom det känns som de har allting de behöver i USA, och de inte har varit här och hittat något svenskt de älskar som man kan skicka. Men det blev kläder till mina systrar, strumpor och en halsduk till min pappa, ett halsband till min mamma och mitt favorit NK te (Röda mulen hihi) och lite svenskt godis, däribland lakrits. Min värdpappa gillade lakrits liite, men de tycker alltid det är kul att bjuda deras vänner på the strange swedish candy.
Åh hoppas alla som var iväg efter mig hade de bra, och alla som är iväg nu har det bra! Det är nog det konstigaste jag gjort men jag är glad att jag gjorde det. Det är jättemånga i min skola som har varit utomlands och man har så mycket gemensamt med dem. Puss!!

  

What is exchange?

What is exchange?

Exchange is change. Rapid, brutal, beautiful, hurtful, colourful, amazing, unexpected, overwhelming and most of all constant change. Change in lifestyle, country, language, friends, parents, houses, school, simply everything.

Exchange is realizing that everything they told you beforehand is wrong, but also right in a way.

Exchange is going from thinking you know who you are, to having no idea who you are anymore to being someone new. But not entirely new. You are still the person you were before but you jumped into that ice cold lake. You know how it feels like to be on your own. Away from home, with no one you really know. And you find out that you can actually do it.

Exchange is learning to trust. Trust people, who, at first, are only names on a piece of paper, trust that they want the best for you, that they care. Trust, that you have the strength to endure a year on your own, endure a year of being apart from everything that mattered to you before. Trust that you will have friends. Trust that everything’s going to be alright. And it is seeing this trust being justified.

Exchange is thinking. All the time. About everything. Thinking about those strange costumes, the strange food, the strange language. About why you’re here and not back home. About how it’s going to be like once you come back home. How that girl is going to react when you see her again. About who’s hanging out where this weekend. At first who’s inviting you at all. And in the end where you’re supposed to go, when you’re invited to ten different things. About how everybody at home is doing. About how stupid this whole time-zone thing is. Not only because of home, but also because the tv ads for shows keep confusing you.
Thinking about what’s right and what’s wrong. About how stupid or rude you just were to someone without meaning to be. About the point of all this. About the sense of life. About who you want to be, what you want to do. And about when that English essay is due, even though you’re marks don’t count. About whether you should go home after school, or hang out at someone’s place until midnight. Someone you didn’t even know a few months ago. And about what the hell that guy just said.

Exchange is people. Those incredibly strange people, who look at you like you’re an alien. Those people who are too afraid to talk to you. And those people who actually talk to you. Those people who know your name, even though you have never met them. Those people, who tell you who to stay away from. Those people who talk about you behind your back, those people who make fun of your country. All those people, who aren’t worth your giving a damn. Those people you ignore.
And those people who invite you to their homes. Who keep you sane. Who become your friends.

Exchange is music. New music, weird music, cool music, music you will remember all your life as the soundtrack of your exchange. Music that will make you cry because all those lyrics express exactly how you feel, so far away. Music that will make you feel like you could take on the whole world. And it is music you make. With the most amazing musicians you’ve ever met. And it is site reading a thousand pages just to be part of the school band.

Exchange is uncomfortable. It’s feeling out of place, like a fifth wheel. It’s talking to people you don’t like. It’s trying to be nice all the time. It’s bugs.. and bears. It’s cold, freezing cold. It’s homesickness, it’s awkward silence and its feeling guilty because you didn’t talk to someone at home. Or feeling guilty because you missed something because you were talking on Skype.

Exchange is great. It’s feeling the connection between you and your host parents grow. It’s hearing your little host brother asking where his big brother is. It’s knowing in which cupboard the peanut butter is. It’s meeting people from all over the world. It’s having a place to stay in almost every country of the world. It’s getting 5 new families. One of them being a huge group of the most awesome teenagers in the world.
It’s cooking food from your home country and not messing up. It’s seeing beautiful landscapes that you never knew existed.

Exchange is exchange students. The most amazing people in the whole wide world. Those people from everywhere who know exactly how you feel and those people who become your absolute best friends even though you only see most of them 3 or 4 times during your year. The people, who take almost an hour to say their final goodbyes to each other. Those people with the jackets full of pins. All over the world.

Exchange is falling in love. With this amazing, wild, beautiful country. And with your home country.

Exchange is frustrating. Things you can’t do, things you don’t understand. Things you say, that mean the exact opposite of what you meant to say. Or even worse…

Exchange is understanding.

Exchange is unbelievable.

Exchange is not a year in your life. It’s a life in one year.

Exchange is nothing like you expected it to be, and everything you wanted it to be.

Exchange is the best year of your life so far. Without a doubt. And it’s also the worst. Without a doubt.

Exchange is something you will never forget, something that will always be a part of you. It is something no one back at home will ever truly understand.

Exchange is growing up, realizing that everybody is the same, no matter where they’re from. That there is great people and douche bags everywhere. And that it only depends on you how good or bad your day is going to be. Or the whole year.
And it is realizing that you can be on your own, that you are an independent person. Finally. And it’s trying to explain that to your parents.

Exchange is dancing in the rain for no reason, crying without a reason, laughing at the same time. It’s a turmoil of every emotion possible.

Exchange is everything. And exchange is something you can’t understand unless you’ve been through it.

har en ny bloggi!

http://josefincle.blogspot.se/

fick precis en paket från usa och skriver om det!

http://josefincle.blogspot.se/2012/04/dor-pa-min-host-fam.html

Annars är det min nya vanliga blogg, kunde inte hålla mig borta från det!! Läsläs, jag är reseberoende!

Jul!

Skickade precis iväg ett julpaket till Wisconsin innehållandes en stor godispåse, lite kläder till Zoe och Molly och ett egetgjord fotoalbum!!!!!! Känns så bra att ha skickat det. Paketet vägde nästan två kilo och det kostade 280 kr att skicka, enligt posten kommer det vara framme till julafton om man skickar innan den 5e december, så man kan ju hoppas haha. Aajajajaja ville bara säga det! 

Update 25 december: De fick paketet i tid och blev såå glada. Har saknat allt med USA nu sista tiden. Saknar min amerikanska familj mer nu än vad jag saknade min svenska familj när jag var där förra julen. Stelt? Nu i efterhand är ju det lätt att säga, att allt var så lätt där. Men alla var bara glada hela tiden. Jag var aldrig sjuk. Nu är jag skoltrött, har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv och spyr på allt som har med Sverige att göra. Mörkret osv. Kanske är det bara för att jag är hemma sjuk och det är den 25 DECEMBER då jag borde vara närmare stan.. Kanske inte. God jul iaf!

Mitt sista blogginlägg

TIDEN HAR BARA GÅTT. Det här kommer bli mitt sista blogginlägg någonsin tror jag, att skriva om mitt liv här i Sverige är inget jag vill men åker jag utomlands igen, vilket jag gärna vill göra, College på östkusten och Montpellier i Frankrike, så kommer jag absolut blogga om det. Jättebra att hålla alla uppdaterade på samma gång, skriva ner o av sig allt, och speciellt för att själv komma ihåg det.

JAG HOPPAS NI TYCKT DET HAR VARIT KUL ATT LÄSA!

Men men, sista blogginlägget, vad ska jag skriva? Jag kan berätta att tiden jag varit hemma har varit helt underbar, det var som att födas på nytt att komma hem, haha!! Jag är en 18-årig svensk tjej, att bo på landet i USA är inget man vill göra längre än ett år typ. Jag tycker USA är världens coolaste land, men jag gillar att bo i Sverige mer.

Det konstigaste är när jag ser vissa människor som var lik någon jag kände i USA, då svider det lite. Det händer varje dag, mitt liv där borta känns inte som en dröm som alla tror, mer som ett annat liv.. Jag har hållt lite kontakt med familjen i Wisconsin, men det är svårt ska ni veta. De skulle komma nästa sommar, men nu hindrades det av en allt för dyr köksrenovering, så de kommer sommaren efter det, om de verkligen gör det återstår att se. Då kan jag iaf skriva här! Jag lovade ju alla där att komma tillbaka nästa sommar för typ två veckor, men det är så dyrt att flyga dit, och trots att de skulle samla ihop pengar tillsammans för att hjälpa mig betala biljetten känns det nästan lite mer lockande att backpacka runt i Europa. Men någon dag ska jag absolut tillbaka, och jag vill jobba internationellt i framtiden, och hänga i Chicago då och då, och då går ju min andra tolva, amtrak Chicago- Milwaukee, så jag kan hälsa på familjen där:)

Svenskan är enligt mig inte så knasig, men det håller min faster och svensklärare inte med om.. Jag ger dig fram till jul, men sen kommer jag inte längre ha överseende med det, sa den senare. Man har ju sagt en del roliga saker!:

Nä, jag gav iväg chipsen (gave away)

Hur är du? (Hur är du?)

Vi måste krossa vägen nu (cross the road)

Jag hade ….. till frukost (I had)

Det är liksom required (tappar alltid det ordet)

Jag rapar utan att be om ursäkt? Eller ja det kanske var i början

Jag var nästan rätt! (almost right)

Låt mig veta, säger jag hela tiden (let me know)

Men aa du var rätt (you were right)

Basketboll, istället för basket bara

Jag missar henne (miss), jag är full (mätt)

Kan jag få en … tack (Could I have a..)

Annars har det gått bra. I början kände jag hur jag tappade engelska för varje dag, så jag läste ”The Beach House” av Jane Green som var riktigt bra och bestämde mig för att för resten av mitt liv bara läsa engelska författares böcker på originalspråket, och svenska på svenska naturligtvis. Jag tentade av Engelska A i början av terminen eftersom min skola läser det i tre terminer, så nu har jag två håltimmar och slutar jättetidigt på måndagar, verkligen bra. UPDATE!: Tentade av Engelska B också, MVG i båda jarrå!! Såå otroligt underbart värt. 

Rekommenderar jag andra att åka nu då? Att åka är en sån grej tror jag, att oavsett vad som händer, ångrar man inte att man åker eftersom det är så unikt och man alltid får med sig några eller någon bra saker. 

HEMMA

Att komma hem..

Dagen jag kom hem var nästan den bästa dagen i mitt liv, att se min familj stå där på Arlanda, att åka hem med vår bil, lukten i vårt hus, de små motorvägarna, sen alla mina kompisar o familjevänner som gav mig det bästa välomnandet man kunde få. Allt är så himla perfekt nu o jag har insett hur bra vi har det. Bara jag kan hålla mig från att vara USA deprimerad kommer allt vara så himla bra o perfekt.

Hur jag gör med bloggen? Jag kommer fortsätta skriva lite USA relaterade inlägg, men de kommer bli färre o färre. Jag ska uppdatera överlevnadsguiden o skriva en sammanfattning av året eller hahahah gud vad dte inte kommer hända, mitt tips är att åka iaf :) 

PUSSSSSSSSSSS o tack för att ni läst!

Hej då USA

Att säga hej då till alla var ganska svårt men man måste ju göra det. Det var skönt när det var över haha. Jag hade ingen aning men min släkt o närmaste vänner kom över timmarna innan jag åkte.

Här är min soccer coach som kom! o några i mitt fotbollslag sen jag o mina kompisar o jag o min mamma när jag skär upp en tårta.

Sen möttes vi upp alla AFS studenter i Milwaukee o sa hej då till värdfamiljerna. De kontrollerade väskorna o jag som hade med mig tre fick inte ta med alla, så jag var tvungen att packa om o lämna det oviktigaste i en resväska hon dem, fett segt o jag var så arg. Iaf när vi sen tillslut sa  hej då grät jag för första gången i hej då processen, sen konstant i två timmar. När de var tvungna att gå ville vi aldrig släppa varandra så de drog mig ifrån dem. När mina tårar var slut blev kände jag att mitt år var över o jag ville åke hemSen satt vi där i några timmar, åkte buss till Chicago, mötte upp alla 650 midwest studenter, sov om man ville, duschade, åt mat, pratade o sen åkte land efter land buss till flygplatsen o sen kom jag hem. Såhär fräsha var vi efter alla tears.

JUNI 2011 var den bästa månaden i mitt liv.

Jag är alltså hemma nu men tänkte bara snabbt skriva lite om den sista tiden jag hade i USA innan jag glömmer bort det. Det här är ju som min dagbok så a. Det var så himla mycket som hände så jag hade inte tid att blogga. 

Jag åkte som sagt till Kentucky i en vecka o det var något av det coolaste jag gjort så jag hoppas att jag ska ha tid någon gång i sommar att göra ett helt inlägg om det för vi var med om översvämmningar (mana kompisar fick simma ut ut en bil) fattigdom o lite livslektioner. Målet med resan var att fixa hus åt de som bodde där, min grupp gjorde ett nytt tak till Blanche som hon hette för det läckte.

Sen åkte jag till Six Flags, gick på massa gradution parties, träffade mina utbytesskompisar för sista gången o tog massa kort med dem som jag också vill göra ett helt inlägg om, fick äntligen gå på en asiatsik restaurang där de lagar maten in front of you, gick på Zoo som var så jävla fruktansvärt, upptäckte Milwaukee, var med vår lilla AFS klubb för sista gången, seglade, had emin sista sunday dinner med släkten, var på Wisconsins största restaurang där de hade massa spelgrejer, åt glass på en amerikansk 50-tals bar, åt på Ted's som är en hamburgerrestis o så amerikansk som det kan bli, åt på Five Guys som gör sjukt goda hamburgare, såg på baseball på Miller Park för sista gången  o träffade massa "kända" männsikor som gjorde radio o såg mina favoriter Ryan Braun o Prince Fielder för sista gången.